Hittade dessa gamla bilder på mig själv igår. Där var jag en storlek större. Tycker om de här bilderna, för jag tycker jag är så vacker ändå! Jag vet inte vad det är riktigt. Den där toppen framhäver helt klart rätt grejer och gömmer undan det man inte vill visa. Och de där brösten alltså! Rumpa har jag aldrig haft någon av större storlek och brösten är väl inte jättestora här heller, men de är bra mycket mer än de är nu ska jag tala om. Så det är väl det enda man saknar på kroppen i dagsläget ;) Men samtidigt finns det fördelar med mina små myggbett också!

Jag börjar bli väldigt nöjd med hur min kropp ser ut nu i varje fall, och det är ju bra för om 1 vecka är "bantning"sperioden slut. Vill inte ha en vikt som slutmål känner jag, utan mer en dag när jag slutar. Och jag vet jag att jag kommer vara nöjd då.

Man kan vara jättevacker med former också, det har jag alltid tyckt! Med rätt kläder kan man till och med vara en superbabe ;) Nakna är vi ju alla vackra på vårat eget sätt, det är med kläderna på som det blir svårt anser jag!

Lite babbligt inlägg, men jag var bara tvungen att skriva av mig lite grann.. :)

Allt som har med vikt att göra är känsligt. Så är det bara! Men att kalla någon mager kan påverka någon lika mycket som att kalla någon tjock. Media sparkar bakut. För att få bort smalhetsen så dissar man de magra istället, hur rätt är det?

Ätstörningar är också något väldigt känsligt. När jag gick i gymnasiet var vi på en av våra kompisar som gick ned i vikt och sa att hon var för smal och borde äta mer. Det ångrar jag idag. Hon hade med största sannolikhet inga ätstörningar. Att få den kommentaren när man faktiskt vet vad man gör kan vara ganska stötande. Det har hänt mig flera gånger. När jag var 16 och hade gått ned 7 kg så sa båda mina bästa vänners mammor till mina kompisar att akta så jag inte fick anorexia.

Anorexia är ju inte en bieffekt av viktminskning, det är ju snarare tvärt om.

Det här med belöningar när det gäller viktminskning, det tror jag inte på. Det skulle aldrig fungera för min del. I varje fall inte belöning i den åsyftningen till att äta godis/choklad/glass/snacks osv. Det är lite som knark för mig. Inte belönar sig en rökare med en cigarett efter att ha varit rökfri i en månad? Då belönar jag mig hellre med någon god, fetare favoriträtt eller att äta ute.

Jag har sett ut på många sätt under mina 21 år. Jag har varit liten, jag har varit stor, jag har varit lagom. Nu har jag valt att ta steget längre, se om jag klarar det. Det är en utmaning, det är roligt! Det är inte laddat med ångest, depression eller något annat negativt. En av de få saker i mitt liv som är roligt just nu.

Vi är väldigt snabba på att dömma varandra, ska fan bli bättre på att inte dömma folk jag träffar. Jag har inte ens råd med det eftersom jag har svårt att träffa nya människor.


Före- och efterbilder på mitt ansikte från när jag var 16 år.

Självkänslan går ju väldigt mycket i vågor. Förra våren var jag väl inte direkt jättenöjd med mitt utseende, men ju närmare sommaren kom desto bättre kändes det! När vi var på barndop i juni i fjol så togs bilden nedan och då kände jag mig mycket vacker, trots alla extrakilona. Jag tror att det hade mycket att göra med att min hy äntligen började bli mycket finare. Det var dock efter att min självförtroende-nivå gått upp på topp som jag bestämde mig för att försöka gå ned i vikt lite. Kanske låter skumt, men på så sätt är lite lättare för man älskar sig själv redan innan och under processen.

Självkänslan har bara blivit bättre och bättre såklart. Det här året har verkligen känts bra på det viset, för jag tycker så mycket om mitt yttre och trivs med det! Den känslan borde alla få ha!


Jag och brorsan utanför vår mosters villa i Stockholm

Än så länge har den här bloggen inte haft några besökare förutom mig själv. Jag antar att jag ville prova och se om jag tyckte det var roligt. Det gör jag! En annan anledning till det är för att jag har haft väldigt svårt att skriva om allt som har med hälsa och vikt att göra, jag vill inte påverka någon annan negativt med vad jag skriver och så vidare. Det är ju väldigt lätt hänt, i dagens samhälle så är det ju en väldigt känslig punkt. Det finns både folk som vill gå upp i vikt och folk som vill gå ned i vikt men som har svårt att lyckas.

Jag tror att det är allt för vanligt att man jämför sig med andra, men det är väl precis vad man inte ska göra. Själv har jag nog ganska lätt för att gå ner i vikt, andra har det kanske inte. En metod kanske fungerar bättre för mig medan den inte funkar alls för någon annan.

Själv har jag lätt för det här med mat, jag vet ungefär hur jag behöver äta för att tappa vikt, det som är svårare för mig är träningen. Framför allt att variera träningen och motivera mig att träna. Andra har istället problem med hur de ska äta. Eftersom det här är 3:e gången jag "bantar" (usch vilket fult ord det är) så har jag hunnit lära mig en hel del och det här är definitivt bästa gången! Man måste göra det till något roligt, då är man motiverad på ett helt annat sätt!


En av mina svåra laster, kan äta godis till jag spyr